Så, kära vänner, är Rampfeber tillbaka efter lite välbehövlig julledighet. Det nya, främmande år 2010 är nära och vad passar väl då bättre med lite nostalgi från det gångna året. Detta gör vi på ett gammalt välbeprövat sätt; listor. Vilka var våra alledeles särskilda favoritalbum år 2009?
1. Florence Valentin "Spring Ricco" - behöver jag förklara mig? 2. Camera Obscura "My Maudlin Career" - jag har längtat efter den här skivan sedan förra plattan 2006. 3. The Sounds Crossing the Rubicon" - lättsmält Blondie-rock för hela slanten går alltid hem. 1. Unthanks "Here´s the Tender Coming- med min förkärlek för keltisk musik smälte jag på två röda inför dessa folkpopspärlor. 2. Imogen Heap "Ellipse" - äntligen kom uppföljaren till fantastiska "Speak for Yourself." Imogen är rösteffekternas drottning.
3. Lily Allen "It´s Not Me I´ts You- brittiska popprinsessans bästa hittills.
Varje år är det stor kalabalik kring "The X-MAS NO 1" och Simon Cowell har prenumererat på segern några år med sina usla X-factor-artister. I år deltog en ung stjärna från showen med en cover på Miley Cyrus (Hanna Montana, ni vet..). En ihärdig kampanj lyckades dock ta den klassiska "Killing in the name of" till förstaplatsen med 500 000 sålda singlar i julveckan, och alla inkomster går direkt till hjälporganisationen Shelter.
Vad får du om du korsar Mick Jagger och Allan Edwall? Svaret finns såväl musikaliskt som personifierat i Farstas egen vispunkrockare Stefan Sundström. I fredags lockade han en hel drös Uppsalabor till ett fullsatt Katalin.
Stefan Sundström på Katalin 091218
Steffe har börjat bli gammal, han fyller femtio nästa år, och funderar uppenbarligen en del över livet - och döden. Efter några eftertänksamma visor i moll om övre medelålder och svunnen ungdom gjorde han en kovändning och sa:
"Nu ska jag sjunga en låt som handlar om en midsommarafton någon gång på åttiotalet!" Varpå publiken började jubla och Steffe river av "Visa 40 veckor innan mars". En kärlekssång om ett kärleksbarn.
Den numera gråhårige Stefan Sundtsröm föll för publikens vädjan om gamla låtar och den drygt femton år gamla "Amors pilar" engagerade hela publiken i allsång. Ett annat uppskattat inslag var när Stefans andra hälft, Karin Rehnberg med sin otroliga djupa stämma kom upp och körade på "Fisk i en skål".
Han är en riktig underhållare, gamla Steffe, mycket mellansnack och improviserade låttexter. Det märks att han fortfarande älskar att spela live.
Då kvällen dessutom fått inledas av Uppsalas egen stolthet Ida Wiklund och hennes vackra ballader fanns inget mer att önska.
"Vi behövde ventilera oss" förklarar gitarristen Mattias Bärjed. Ingen hade väl kunnat föreställt sig den vilda fors av bensin och elektricitet som skulle kastas från scenen. Datumet var den 16/12, Agaton hade avslutningskväll och på scenen stod den debuterande gruppen Free Fall.
Medlemmarna är dock allt annat än nybörjare. På meritlistan har de band som Soundtrack of our Lives, International Noise Conspiracy, Teddybears, Mindjive, Swedish Chefs, Convolutions, m.m. Med sorg i hjärtat vi såg oss runt i den halvtomma lokalen under bandets fantastiska framträdande. Jag kommer aldrig att få se ett ungt Led Zeppelin spela, men just i onsdags kändes detta som det bästa alternativet.
"Auktoritärt och kompromisslöst", "vulgärt och utlevt". När de beskriver sin musik har de nära till orden. "Vi har känt varandra ett tag och ville starta ett 60-talsband" berättar Mattias. Tre av medlemmarna träffades under inspelningen av Peter BirrosUpp till kamp, där de utgjorde större delen av bandet Tommy & the Heartbreakers.
Under kvällen bjöd de på tajt trumspel, stabilt baslunk, vassa gitarrlicks och ett sjujäkla gung. Men allra mest imponerade kanske Kim Franssons sång. Lika delar Robert Plant och Rod Stewart (även gällande looken) verkade vara receptet. "När vi började repa tillsammans hade vi inget ordentligt PA. Jag fick köra utan mick den första tiden."
Hemligheten då? "Periodvis med whisky" säger Kim och allt faller på plats.
Hela deras spelning finns upplagd på Agatons YouTube-kanal. Annars är det bara att njuta här direkt:
Ikväll är det sista chansen att beskåda Uppsalas uppsättning av Broadwaymusikalen City of Angels. En riktig noirhistoria där 40-talet möter nutid i staden alla drömmer om, Los Angeles. Uppsättningen är ett sammarbete mellan Uppsala Musikdramatiska Studio och Studiefrämjandet och det hela utspelar sig för sista gången ikväll på Reginateaterns scen.
....Ljudbild Uppsala! Idag avslutades röstningen i Radio Upplands Kulturpristävling. Eldsjälen Arne Hirvi fick ta emot priset i direktsändning. Föreningen står bakom bland annat Klubb Agaton, Parksnäckan, Kulturoasen och mängder av evenemang och spelningar. Stort grattis från Rampfeber! Det hela firas på söndag när ett gäng Uppsalaartister uppträder med egenskrivna jullåtar på Kulturoasen ute i Hågaby. Även jag och Leo kommer att dra vårt strå till stacken med låten This year. So be there!
Samma dag som den första snön föll över Uppsala tog jag mig ut till Flogsta för att hälsa på Sliding Doors i deras replokal.
Sliding Doors från vänster: Gustaf Bäckström, Joacim Zetterberg, Magnus Larsson, Hanna Björck och Elias Castegren
Efter att ha slagit mig ner på den ena gitarrförstärkaren ställde jag den tråkiga - men obligatoriska - frågan om vilken genre de själva anser sig tillhöra. En ren formalitetsfråga som bröt ut i en lång diskussion om vad pop är, och inte är:
- Alltså, vi spelar ju poprock, men alltid motsträvigt på något vis, resonerade Magnus, bandets sångare och ena gitarrist.
- Med inslag av vispop och folkmusik, säger Hanna som spelar cello.
- Soundet hänger en del på rytmen också, vi spelar mycket i 6/8-delstakt, säger Joacim bakom trumsetet.
- "Pop" låter så mainstream och kommersiellt, fortsätter elgitarristen Gustaf. Det kanske låter lite stöddigt, men det känns som om vår musik är egen på något sätt. Pop för mig är ett sätt att komponera. Vi gör inte låtar med tre durackord och ett mollackord, vers och refräng.
- Fast vi gör ju sådana låtar ibland, säger Magnus och bandet skrattar.
- I grund och botten är det ju trots allt pop ändå, summerar Elias som är basist och nyast i bandet.
Sliding Doors spelar låten "Sliding Doors" som bygger på filmen med samma namn.
- Låten "Sliding Doors" handlar om att små vändningar i livet kan få stora konsekvenser, säger Magnus som också skriver låtarna innan de arras av bandet.
Ni kanske redan har läst de gästinlägg Uppsalabandet Jeniferever skrev från sin Europaturné. I fredags avslutade de turnén på Grand och RAMPFEBER var naturligtvis på plats.
Som alla goda mackor har Jeniferever gott om pålägg. Gitarrerna susar diskret från en harmoni till en annan, här och där tittar en trumpet fram, och de välprogrammerade syntpadsen täpper till de få lufthål som finns kvar mellan de vibrerande bastonerna. Bakom de svårmodiga indiepoparna tornar en backdrop upp sig i form av en svart himmel med pulserande nattstjärnor. Få gör det Jeniferever gör, och ännu färre gör det så skickligt. Därför klappar det hundratal besökare som tagit sig dit också upp dem för ett par extranummer.
Hur kan man bäst komma på fötter igen efter en timmes delaypedalsmelankoli? Jo, genom att haka på till deras replokal och hinka rödvin till grym musik med ett gäng sköna Uppsalamusiker.
Onsdag 16 december. Skrapans musiklasser från Lundellska skolan i Uppsala, bjuder på julkonsert på Uppsala Konsert och Kongress. Under ledning av Matti Andersson hyllar de Michael Jackson genom att framföra den avlidne popikonens musik.
Torsdag 17 december.Taken by Trees med Victoria Bergman, tidigare sångerska i indiegruppen The Concretes. På torsdag gästar hon Uppala Konsert och Kongress.
Victoria Bergman från Taken by Trees
Fredag 18 december. Vispop på Katalin när Farstas egen Mick Jagger, Stefan Sundström, kommer till stan.
Lördag 19 december. En av Uppsalas stoltheter i körväg, Allmänna Sången bjuder på svängig julmusik på sin årliga julgala. Klockan 15 eller 17.30 på Uppsala Konsert och Kongress.
Har du lite koll på Uppsalas musikliv har du säkert stött på Fredrik Bergström någon gång. Sångare i The Good Honey Society, trummis i Shots and Motion, tidigare trummis i caVin. Och förstås, aktuell med sitt eget soloprojekt, akustiska Flowers by Irene. Imorgon, den 14 december är det nätrelease för hans sprillans nya skiva, All I Ever Did. Där har han samlat ihop sina kompositioner mellan år 2003 och år 2009 och totat ihop ett 18 låtar långt album. Släppet sker här och du kan ladda ner och bränna ut skiva samt skivomslag HELT GRATIS. Som klippt och skuret för den som har dåligt med julklappspengar.
Rampfeber ställde ett par frågor till den givmilde musikern: Flowers by Irene, var kommer namnet ifrån? - Det kommer från avsnittet "Bart the murderer" i The Simpsons. Bart har fått anställning av maffian och detta leder till att FBI avlyssnar familjens hus. Marge upptäcker en pizzabil som stått utanför huset i veckor. De kommer på att de har blivit upptäckta och åker snabbt därifrån. Därefter kommer en ny bil på vilken det står "Flowers By Irene". Jag tyckte att namnet var passande till ett singer/songwriterprojekt. Lite som Badly Drawn Boy.
Vad/vem inspireras du av?
- Det som inspirerar mig mest är egentligen historier. Jag älskar människors historier. De flesta av låtarna på skivan skulle kunna vara dagboksanteckningar. Både från mig själv och från andra människor som har berättat en historia för mig. Rent musikaliskt lyssnar jag mycket på Red House Painters, Dashboard Confessional, Don Maclean och Johnny Cash då förstås. I början var Flowers by Irene väldigt inspirerat av country men på senare år har jag låtit melodierna gå före. FBI ska vara lite DIY-stuket. Det är texter och melodier som ska hända där och då när de spelas in.
Vilka förhoppningar har du kring skivan?
- Jag har egentligen inte haft några "rockstar"-drömmar kring Flowers by Irene. Men den största förhoppning jag har är att folk ska gilla den och passa den vidare till andra som kan tänkas gilla den så att även de kan ta del av min musik.
Klart vi gillar hans musik och vi ser med spänning fram emot morgondagens skivsläpp.
Gloryfires blandar gammalt och nytt egenskrivet, gospel och soul. Det blir garanterad fart när Uppsalas äldsta gospelkör släpps lös.
De kraftiga mansstämmorna och solklara kvinnorösterna har sångglädjen som mål och leds av körledaren Johanna Engholm. Och jag har hört det ryktas att hon har en röst som få och kan få väggarna att skaka. Förra helgen värmde de upp för Jill Johnson på Stora Torget.
I kväll står de i cetrum på den egna showen "Sweepin through the city". Kl 19 i Helga Trefaldighetskyrkan.
Kanske är det läge att gå och se Uppsalas egen klezmer-orkester - Den Flygande Bokrullen, live på Västgöta Nation.
Klezmer är judisk folkmusik, främst från östeuropa, ofta i högt stompigt tempo som gör att det rycker i danstarmen hos de allra flesta. Mycket blås och oompa-oompa-känsla. Jag kan av erfarenhet garantera att det är en upplevelse.
Den Flygande Bokrullen spelar klezmer.
Står så långt fram du kan och ha vatten i beredskap. Man blir garanterat både svettig och törstig av att dansa till Den Flygande Bokrullen.
"Vi vill bli de nya Kings of Leon fast bättre såklart" säger Felix Possner-Carlzon i SETYOURMIND.
Tierps stoltheter kom tvåa i musiktävlingen Rockkarusellen i Uppsala förra året. Inte så illa med tanke på att de då gjorde sina första gigs! I somras spelade de in nytt material som finns att höra på deras MySpace. I sommar spelar de dessutom in en fullängdare.
Receptet verkar till stor del bestå av amerikanska ingridienser, som Pearl Jam/Goo Goo Dolls-grunge blandat med ett par kryddmått collegepunk. Sångaren, som för övrigt är galet lik en ung Dustin Hoffman, har en riktigt skön hes pipa som passar in perfekt mellan de ösiga riffen. Besök dem gärna och håll utkik efter nya skivan!
De tjusiga grabbarna i SETYOURMIND
PS. Vill ditt band hamna här i bloggen? Mejla red@rampfeber.org och berätta vilka ni är!
Två poptips för onsdagkvällens musiksugne.Comfort Addict spelar pop med tydliga brittiska influeser och fokus på melodi. Vackra sköra stämmor och filmisk känsla. Ladda ner deras låtar gratis på hemsidan och kika in dem på Vedala kl 22 imorn kväll. Atmosfäriskt!
Prydliga grabbarna i Comfort Addict.
Popparna får konkurrens av en kille som är stadigt på G, Lars Anders Johannson. Hans svenska folkalster som har sina rötter i vår gamla vistradition flirtar med såväl Allan Edwall och Cornelis som och den "modernare" Lars Winnerbäck.
Den unga killen med decennier i sin musikaliska kappsäck väcker vårt folkliga sinne på Klubb Agaton, också detta på onsdag kväll.
Rampfeber har åter fått fint sällskap av hårdrockande gästbloggaren Daniel Tibbling:
En salig mix av partymaxad hår-rock och stenhård proggmetal. För de som kom när eventet redan börjat var det svårt att ens komma in i lokalen, sådant drag var det!
Uppsalabandet BASEMENT med basisten Gunnar och trummisen Jens i spetsen klev runt halv tio snåret upp på scenen och rev av ett gäng låtar som gjorde att det lika gärna kunnat vara sommaren 1987 och ett hungrigt Guns'n'Roses spelandes på Sunset Boulevard, som Ljudbilds källare en kall Decembernatt 2009.
Håret var var tuperat, nitarna blänkte och humöret var på topp! De avslutade det otroligt svängiga setet med en allsångscover av nyss nämnda Guns'n'Roses,nämligen Sweet Child o' Mine.
Efter denna svettiga början entrade ALBATROSS REX scenen.
Stentight progressiv metal modell hård levererades av sångerskan Ida Köhler och hennes fyra medväpnare. Publiken trängdes och tonerna forsade fram i lördagsnatten då de levererade låt efter låt med långa intrikata arrangemang, allt från halvpoppiga toner till stenhårda metallriff, ekvilibristiska gitarrsolon och dubbeltrampigt trumspel.
Att denna akt inte turnerar världen runt med Dream Theater som förband är för mig en gåta.
För gästbloggaren var denna kväll en av de bästa på mycket länge. Att han tre gånger förklarade för nyss nämnda Ida att han hade gåshud kanske sammanfattar det hela på ett bra sätt!
Det är andra advent och från Uppsalas alla hörn hörs glittrande jultoner. RAMPFEBER:s egen Ellinor Skagegård bidrog själv med att sjunga några fina visor i Helga Trefaldighets Kyrka idag. Bland annat fick vi höra den traditionella jullåten 'We Three Kings' och hennes egen 'Hey Robin'. Att ha tolkat den förstnämnda låten placerar henne i ett fint sällskap med bland andra Chet Baker, Dolly Parton, Sufjan Stevens, Beach Boys, Smokey Robinson och Mungo Jerry (!).
I torsdags bjöd showkören Harmony Heights på en rejäl skopa julstämning i den till brädden fyllda Pingstkyrkan.
Det var svårt att få en sittplats när jag kom till Pingstkyrkan i centrala Uppsala strax innan sju i torsdags kväll. Till slut fick jag efter att ha armbågat mig fram en plats högst upp, längst bort på läktaren. Men så fort kören trätt in och taigit sin första ton var det bara att blunda och luta sig tillbaka, Lucia-sången på italienska fyllde hela den maffiga lokalen.
Och visst var de fantastiska att se på i sina rödglittrande tunikor, men sången överträffar ändå det mesta.
Märta Hulth och Sofia Häägg glittrade vidare efter konserten
Hittills har det på sin höjd singlat några enstaka och vilsna snöflingor i luften, och att det snart är andra advent kan man knappast tro. Men Harmony Heights gav mig den första känningen av julstämning. Tack!
I morgon lördag är det dags för den kringresande klubben Handen på Hjärtat att än en gång gästa V-dala nation. Dessutom kan du vinna festivalbiljetter till Arvikafestivalen 2010!
På scenen står Name the Pet, eller Hanna Brandén som hon egentligen heter, som är aktuell medny self-titlad platta. Om du är en av dem har snöat in på mjuk men samtidigt intensiv elektropop är det fet Missa Inte!-varning för lördagens konsert.
Hanna Brandén gör musik under namnet Name the Pet
"För egen del tycker jag att det ska bli spännande att se hur Name the Pet utvecklats som scenartist. Uppsalastudenterna fick en chans att se henne redan förra hösten då hon fortfarande uppträdde som Hanna, men otroligt mycket har hänt sedan dess. Hon har till och med beskrivits som Sveriges nästa Robyn, så nu är det upp till bevis!"
Det säger Lorenzo Casini, en av hjärnorna bakom Velvet rockklubb, som för övrigt hälsar att de hundra första gästerna deltar i utlottningen av biljetter till kommande sommars Arvikafestival, och vem vill missa det? Var på hugget så kan du bli en av dem som får njuta av bra musik mitt ute i den värmländska skogen. I sommar alltså, inte nu.
En vecka har gått sedan Agatons bejublade femårsjubileum. Här visar vi några klipp från kvällen, när ett par av Uppsalas hetaste artister uppträdde.
De har bara funnnits i drygt ett år men redan finns deras namn på Uppsalas läppar. Och även om vi önskar dem framgång och ära är vi glada så länge vi får ha dem kvar på våra scener . Mina damer och herrar- Frantic Sunday!
Ett annat band som gjorde ett lysande framträdande var ödmjuka men coola Solomon Grundies:
Ser fram emot ytterligare fem år med rockklubben och massor med nya artister. Och på tal om rock. Gillar du härligt sväng av den gamla skolan, pallra dig iväg till hijazz imorgon, fredag kväll. The Rollings Stones återuppväcks i form av bandet Stoned Again. Vill du höra reinkarnationen av Jagger, Richards och de andra grabbarna. Be there.
onsdagen den 2:e december 2009
Radio Upplands kulturpris 2009 skall delas ut och en av kanditaterna är en sann främjare av vårt lokala musikliv. Så rösta på Ljudbild Uppsala, som arrangerar 200 konserter per år!
Idag får Rampfebers läsare en riktigt förnämlig gåva. Före alla andra kan ni lyssna på Uppsalas countrystjärna Linda Brandemark och hennes nya singel Falling Down. Som trots sin sorgsna titel uttrycker någon slags schizofren glädje. Singeln släpps för övriga i samband med hennes och the Red Valley Bands spelning på Pub 19 på lördag.
Gillar du Emmylou Harris och Gillian Welch? Gå dit och lyssna på riktigt bra countrypop!
Linda Brandemark tillsammans med the Red Valley Band.