På den nya skivan maskeras de svarta texterna av ett trallvänligt och poppigt sound. Men på scen ger Hästpojken allt, och vartenda uns av trevlig tonårspop är som bortblåst.
Debaser Slussen var knökfullt i torsdags när Hästpojken äntrade scenen. Frontfiguren Martin Elisson, som tidigare spelat med Bad Cash Quartet, i helvit kostym röjde ordentligt medan resten av bandet bokstavligt talat höll sig i bakgrunden.
Hästpojken har ett tidlöst sound och den modernt falska göteborgssången är en helt egen genre som hela svenska folket har lärt sig att älska. Bandet slog igenom för två år sedan med punkpopdängan Caligula, och den nya plattan Från Där Jag Ropar är faktiskt skitbra.
Martin Elisson ser ut som en rufsig tonåring i studentkostym men röjer för ett helt band.
En ganska ung men entusiastisk skara bestående av både killar och tjejer hade samlats precis nedanför den vitklädda sångarens mikrofonställ och sjöng med i alla låttexter. Avundsjukt nöjde jag mig med att nynna lite och stampa takten med foten. Men jag lovade mig själv att lära mig alla texterna till nästa gång...
Ikväll, lördag, spelar de på V-dala. Jag säger bara; GÅ DIT!
Jag såg honom senast på Hultsfred 2002 med Bad Cash Quartet. Det första jag tänkte på igår var att han typ hade samma kläder på sig som på Hultan. Vita jeans och nån skabbig vit tröja. Man får ju hoppas att han tvättat dom nån gång under alla dessa år...
SvaraRaderaHan heter Elisson. Och nej, den har aldrig tvättas.
SvaraRadera