Internationella kvinnodagen till ära vill jag presentera några av Uppsalas fantastiska musikkvinnor.
För två år sedan var Ida Wiklund, åtminstone för mig, ett relativt okänt namn. Hon klev upp på Musik Direkt-scenen, tog oss med storm och vann hela kalaset. Sedan dess har det varit omöjligt att undgå henne. P4 artist, nära i webbjokerplats i Melodifestivalen, support för Cajsa-Stina Åkerström och Stefan Sundström är några av tillställningarna hon deltagit i. Och vem kan glömma nostalgiskt vemodiga "Det är vi som översätter världen".
Anna-Karin "AKO" Nytell Oldeberg kan man inte kalla annat än en mångsysslare. Med sin egen tagline: Underhåller, engagerar och berör slår hon huvudet på spiken. Anna sjunger inte bara, hon uppträder, showar, berättar. Blandar friskt jazz, soul, musikal och kör. Inget är för stort eller för litet för AKO och hon levererar på Europaturnéer såväl som på Uppsalas caféer.
Billie Lindalh är mer känd under epiteten Promise and the Monster. Stina Nordenstams lillasyster leker med gotik, mystik och indie i silkestunna alster som tenderar att gå sönder bara man petar på dem. Det är mörkt och vackert och skört. Trots sin unga ålder och anonyma framtoning har hon någon slags lockande kraft som fått recensenter och publik att ryckas med.
Vad är musik om den inte skrivs om? Självklart har jag med en skön skribent på listan. Maria Nilsson har länge kört sitt race och skrivit om både smått och stort, känt och okänt. Som redaktör för alternativa Stardust Fanzine har hon intervjuat storheter som Kent, the Hives och Kristoffer Åström. Musikskribenten komponerar även för Unt och gjorde faktiskt en intervju med ovan nämnda Billie Lindahl.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar