I onsdags såg jag ett härligt band på Agaton; Isobel & November. Sångaren såg ut som en skäggigare Idol-Calle (dvs. som Karl Marx), lät som Billy Idol och påminde tillsammans med sina medmusikanter i skogshuggarskjortor om Kings of Leon. Och precis som sina rutiga kusiner bjöd de på amerikansk prärierock, om än en mer experimentell sådan.
Medan jag funderade över sångarens eventuella likheter och andra djupa frågor så mässade han med stor pondus från ett podium av smakfulla syntarrangemang och en matande, fuzzig industribas.
Jag vet inte om det var det skickliga samspelet eller den en aning beklagliga avsaknaden av melodier som gjorde att låtarnas ljudlandskap märklöst flöt in i varandra, men jag lämnade HiJazz med en behaglig eftersmak.
Kolla in deras MySpace, och om ni diggar dem har ni chansen att se dem i Stockholm den 27/3 på Club who killed Marilyn!?.
En kisande revolutionär?
0 kommentarer:
Skicka en kommentar